Vad är tro ?

Tron är en gåva
Det ligger förtröstan i tron – men tron är mer än det. Den är en gåva. Jesus är vår tro och är samtidigt alla goda och fullkomliga gåvors givare, trons

 begynnare och fullkomnare. Ty tro är inte att fråga hur och varför, utan att förtrösta på Gud av hela sitt hjärta. Tron kan bli lika verklig som något av våra sinnen. När vi mottager hans tro, mottager vi också förmåga att förstå. Allt Gud har åt sina barn lägger han inom trons räckhåll. Sedan ger han dem tro att ta emot gåvan.
Vad endast Han kan ge.
När Jesus talar lägger sig tvivlen ångesten och bekymrens vågor. Frid och ro fyller hjärta och sinne hos den som mottager vad endast Han kan ge. Det enda ljud som hörs är lovprisning och tacksägelse från den som blivit helad av den store Läkaren.I KAN INTE KRÄVA 
På samma sätt förhåller det sig med tron; vi får inget genom att kräva något av Gud, utan det är på grund av hans stora kärlek, medlidande och nåd han ger. Ofta glömmer vi det faktum att ingen av oss kan tillräkna sig någon egen rättfärdighet. Ingen är värdig den minsta av hans välsignelser, men ändå får vi ta emot dem endast för hans nåd och medlidande skull. "Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet." (se 2 Kor. 12:7-9)
Paulus svar till världen är ett bra lösenord för varje troende: "Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma att vila över mig.     Vi förstår inte allt och det gör att vi inte skall och kan kräva någonting från Gud, utan ta emot allt som Han i sin nåd vill ge oss. Jag vet ju inte vad som är bäst för mej, men Gud vet och det bör vara nog för oss.
Guds nåd är en oförtjänt gåva från Gud. Vi måste acceptera att Gud gör som Han vill, och detta utan att Han behöver fråga oss till råds. En stark bild från krukmakarens verkstad. Rom 9:18 ”Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han. Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande?”

Vi får hålla fast vid Guds nåd, Hans trofasthet och Hans barmhärtighet. Vad som än kommer på vår ”lott”, så är det Hans nåd som verkar. Det är Hans nåd som fostrar, och där är vår väg olika för oss var och en. Gud fostrar oss för evigheten. Vi behöver förstå att denna tid vi lever här är som en rök på himmelen, vi ser den ett litet ögonblick och sen finns den inte mer. Men den evighet som Gud i sin nåd bestämt för oss, den tar aldrig slut. Om vi kan inse detta då tappar allt det vi ”rör oss i” på denna jord sitt värde. Bara skatterna som vi samlar i himmelen har värde, Evighetsvärde. Dessa skatter blir vi då angelägna att ”samla in”, det är de gärningar Gud lagt tillrätta för oss. Matt 6:19 "Samla inte skatter på här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara." 
Vi har fått Anden för att vi skall VETA vad som blivit oss skänkt av Gud.
”Vi tala såsom det heter i skriften »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom». Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet. Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande. Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.” 
………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Ett citat från D. Wilkerson. 
Kristus i er, härlighetens hopp." Kol 1:26-27 Den själva himmelska skatten lever inom dig, du äger den. 
Kristus är skattkistan i åkern. Och i honom har jag funnit allt vad jag någonsin kommer att behöva. För mig betyder det följande:
Inga fler försök att finna mening i min tjänst. Inget mer letande efter tillfredsställelse hos familj eller vänner. Inget mer behov av att bygga upp något inför Gud, att bli framgångsrik, eller att känna mig användbar. Ingen mer tävlan med någon, eller att försöka bevisa något. Inget mer letande efter sätt att behaga människor. Inga fler försök att tänka eller resonera mig ut ur svårigheter.
Jag har funnit vad jag letar efter. Min skatt, min pärla är Kristus.